Lycka är att ha två barn sovandes så sött som bara barn kan.

Lycka är att en sommarkväll, stå i en underklänning av Gudrun Sjödén och koka saft och baka rabarberpaj i ens egna kök, med rabarber från ens egna trädgård på landet.

Mörkare, snyggare, längre, kortare, tuffare, friserat, trött och störtnöjd!

Jag passade på att dra lite tankar i telefonen redan när jag bokade om tiden, och det är tydligen lösningen för mig. För det var “min” frisör som var i andra luren, och hon kom med så vettiga tankar när vi sedan satt där så jag kände mig helt trygg. Och när hon fönat håret torrt efter färgningen kunde jag bara säga WOW! Hon hade hittat helt rätt i nyansen, jag bara älskar min nya hårfärg! Och när hon sedan satte saxen och rakkniven i håret blev det bara bättre och bättre. Eftersom jag ville spara ut lite så blev det inga jättestora förändringar, men resulatet är en jätteskillnad! Jag har en snygg och tuff frissa att ha skoj i medan håret växer!

Och det första dotra sa när hon såg mig var: Mamma! Du har klippt dig! Vad snygg du är!

(tröttheten kommer förresten inte av frisörbesöket, utan av vägen hem. Det var studenten idag, och bussen var 40 min sen. 40 min som jag fick stå efter vägen och se lastbil efter lastbil köra förbi och tuta hejdlöst mellan husen. 40 min som flak efter flak med skränande fulla studenter skulle passera i krältakt och skråla åt en. De hade skoj, och det unnar jag dem verkligen, men jag blev trött. Tant har gått och blivit gammal… men tant har en schysst frissa iaf. )

Var på ett alldeles härligt lajv i helgen… Men jag kunde inte låta bli att skratta lite medan jag packade för helgen.

Jodå, vi spelar nomadiska jägare, och tar bara med oss ut i skogen vad vi själva kan bära. Nej, vi har inga packåsnor i spel utan har bara vad som ryms i ryggsäcken, eller vad som får plats på ryggen… Visst sörrni! Säkert om gatan!

Och här är ändå bara en av ikeakassarna med på bilden, och varken renfällarna, bågen, kogret, spaden eller maten är med heller…

I helgen hade vi premiär!

Hela helgen faktiskt! I fredags var det Valborg och traditionsenlig picknick inne i stan. Första picknicken för året, utomhus… För oss som familj iallafall, Busan deklarerade medan vi packade att de hade haft picknickar hos Gittan redan. Och jag vet att de har picknick i skogen året om med Gittan.

På kvällen var det premiärgrillning! ( En smyggrillning förra helgen för att se om grillen fungerade fortfarande räknas inte… det var ju generalrepetition inför premiären ju…).

Idag var det premiär att äta lunch ute. Inte i form av picknick, utan på verandan alltså. Medan Busan och Maken mekade i poolpumphuset så lagade jag laxpasta och sedan dukade vi gemensamt på verandan. Inga bin, inga getingar, inga mygg, bara mysigt soligt och god mat. Jag är annars sådär vad det gäller att äta ute i trädgården, och under lunchen satt jag och funderade på varför. Alla insekter som vill vara på min mat och att det oftast ska dukas ute när det är varmt och kvalmigt är en del av svaren… Nu var det bara skönt och gott! (Att äta ute i skogen är en helt annan sak vill jag bara påpeka. Oavsett om det är picknick, lajv eller vanlig skogslunch.)

Andra saker som också kändes som premiärer men som kanske inte riktigt var det:

Jag hängde tvätt på torkvindan. Jag fattar inte att det kan vara en sådan njutning! Äntligen har jag hittat en hushållssyssla som jag gillar. Mer än gillar. Det är helt underbart! Att hänga tvätt på en torkvinda i trädgården. *himlar med ögonen åt mig själv*

Jag fick pallkragar till en kompost av pappa. Och genast vände jag upp och ner på en av komposterna när jag flyttade den till det nya kärlet. Pappa och jag städade sedan upp rejält bakom pumphuset och garaget. Äntligen är mitt ruckel till nödkompost borta!

Nu är enda problemet att den nya komposten redan är fylld… Jag måste ha en till, eller en bränntunna så att jag kan bränna lite trädgårdsavfall. Det är inte nådigt vad en trädgård kan alstra ris och torra löv.

Äntligen var kalasmånaden över. Med tre födelsedagar inom elva dagar blir det lite körigt. Jag älskar att bjuda hem folk, att få umgås med människor jag tycker om i mitt egna underbara hem. Men tre helger med kalas, och besök på vardagarna mellan det också…
Då tar det på krafterna. Vardagsrutiner blir lidande, matvanor blir frångångna, och hela familjen blir sliten.
I helgen ska vi bara ta det lugnt, bara lilla familjen, ensamma, hemma.

Jag ser så mycket fram emot det!

Idag skiner solen igen. Det är så otroligt vackert i våran by. Snö, sol och en massa kalla iskristaller som blänker och får ängarna att skimra. Jag är lycklig.

Idag är Busan hos dagmamman och jag får ägna min sista tisdag som mammaledig med Lillpyret, med att bara mysa inne med honom. Det är tokkallt ute, (i och för sig “bara” -15, jämfört med den senaste tiden, men tok för kallt för en bäbis att vara ute.) så vi har tänt en brasa och busar inne, han och jag. Det gör mig glad!

Nästa vecka börjar jag praktisera hos direktörerna. Spännande. otroligt spännande.

Idag var det minsann ingen fasta på morgonen. Jag fick frukost, och jag har fått sova. Från 7 på kvällen då jag somnade när jag nattade lillkillen till åtta på morgonen när klockan ringde. Några nattamningar och en liten flytt för en morgonpigg pojk. Men annars har jag fått sova säkert 2-3 timmar i streck, flera gånger! Och nämnde jag att jag fick frukost i morse? Och kaffe?!
Tänk att vissa saker kan göra så stor skillnad!

Jag fick sova och jag fick frukost och dagen strålar mot mig.

Nu ska jag lägga in några vedklabbar i kaminen och brygga mig en kopp förmiddagskaffe. Sedan ska jag och lillkillen busa!