Ute droppar regnet från lite väl  tunga moln.  Det är svensk midsommar i ett nötskal. Alla hoppas på årets bästa sommardag, men allra oftast blir det midsommarfirande i klänning och regnkappa.

Vi firar hemma i år. En liten promenad till byns midsommarstång och sedan god mat med riktigt goda vänner. Lugnt och skönt.Igår storhandlade jag och lillpyret inför helgen, och idag var hela familjen och fixade det som inte fick plats i vagnen igår. ( Lillgrisen låg i babysafen i vagnen så hur stora vagnar Maxi än har så finns det gränser på hur mycket vi kunde handla)

Tycker att det är tråkigt att se alla stressade människor i affärerna dock. Helgen och speciellt storhelger ska det ju “passas på” så mycket och allt ska vara så perfekt och lyckligt så folk stressar upp sig och hinner inte njuta av vare sig vardagen eller det festliga i helgen. Nej, ett djupt andetag, inte luras in i andras stressande ekorrhjul, utan ta egna steg och framför allt, ha en avslappnad syn på storhelger, så blir helgen så stor, fantastisk  och bra som man önskar den.

Just nu sover båda barnen. Stora V i sin gamla spjälsäng på sitt rum och lilla O på en fårfäll på köksgolvet. Han ser helt underbar ut där han ligger helt utslagen med öppna armar.  Det är sådana stunder man ska stanna upp på och bara njuta av.

Märks det att jag mår riktigt riktigt bra nu? Efter de senaste två stökiga veckorna har det lugnat sig och de gick bra när jag bara tog ett djupt andetag och tog en dag i taget. bestämde mig för att det här ska gå bra, och jag ska må bra. Vi är där igen, att välja lycka kräver mod, att må bra kräver också beslut, mentalt arbete. Så här bra som jag mår nu var det länge sedan jag mådde, mer än 5 år sedan räknar jag lite snabbt.  Och jag blir nästan lite extra rusig bara av tanken på hur bra det känns.

japp, då var det dags igen då. Södertälje brinner. Inte mindre än fyra matbutiker sattes i brand inatt.  Några vänsteraktivister misstänks just nu. Man kan ju undra vad de tror att de ska kunna åstadkomma? Högre priser på orten? Mindre import från USA? Jag tror att de kommer att bli besvikna när de märker att det bara blir sämre. Eller så tänker de att de bara inte gjort tillräckligt och så eskalerar det hela ännu mer.

Hursomhelst, när jag hörde nyheten på morgonnyheterna så blev jag nästan tårögd. Inte för butikernas skull, och inte för kundernas eller stadens skull. Utan av lättnad, lättnad över att vi inte bor där längre. Lättnad över att faktiskt inte ha något som helst att göra med staden längre.

Jag kan inte förklara den glädje som kommer, och kommer igen, av bara tanken på att ha flyttat därifrån.

Idag fick vi ett “litet” chockbesked angående det gamla huset. En extra kostnad på väldigt mycket mer än vi hade tänkt oss. Vi hamnade i chock, såklart. Sedan tog P tag i det. Jag har chockgråtit via telefon ett par gånger, och varit så tacksam över att vännen med stort V bara ringde helt plötsligt för att höra hur det var. Hon måste vara synsk eller något. I efterhand var det precis det rätta att göra. Att låta stressen och chocken sätta sig i ögonen, i gråt och i ledsamhet. Den hade lika gärna kunnat sätta sig i form av sammandragningar och förlossning. För så nära är det med graviditeten.

Nåja, dagen har gått för mig att bearbeta, tänka och ganska snabbt inse att nu ska jag låta maken fixa det praktiska, själv måste jag koncentrera mig på det viktiga, på att ta det lugnt och må bra. Dvs distrahera mig från att sitta och grunna.

Ett sätt är att berätta om den grymt goda kvällsmaten vi åt idag. Ingen snabbmat i någon bemärkelse alls faktiskt, men improviserat och gott.

Laxgratäng ala Skräddarbo.

- Ta ett lagomt antal frysta laxfiléer och lägg dem i en gratängform.

- Hitta en paket crabsticks, och lägg några sådana runt fiskfiléerna.

- Slå en glutt in i skafferiet och upptäck att det faktiskt finns en konservburk med champinjoner kvar. (mental not: handla kolonialvaror nästa gång du besöker en affär) Sprid ut champinjonerna över gratängformen.

- Leta “blötmedel” i kylen och inse att även cremefraichen och matlagninsyoghurten är slut ( samt frukostyoghurt och fil) Hitta några skalkar ost, varav en är lagom bit parmesan.

- Häll en skvätt mjölk eller två över fisken  och riv parmesanen och en lagom stor ostskalkbit över hela kalaset.

- In i ugnen på 200 grader i ca 35 minuter eller tills fisken är färdig.

- Gör couscous eller ris till. Couscous rekommenderas varmt.

Behöver jag säga att det var supergott? Och JA, mamma skakar bara på huvudet åt vad vi äter till vardags när vi “har skåprensning”.

Nej, men utan bredband.

Ja, detta är en fortsättning på teliastrulet…

Måndagen den 1 december ringer jag till Telia för att boka om den där installatören som inte kom på fredagen.  Efter en halvtimme i kö kopplas jag till en stackars kvinna. Efter en stund hoppas hon nog att hon hade tagit fikarasten direkt och inte “ska bara ta ett snabbt samtal till först”.  Jag är nämligen stenhård, vi ska ha en tekniker hos oss inom 2 dagar, och allt ska fungera inom 2 dagar, kan inte detta lovas och verkligställas så säger jag upp allt direkt. Hon suckar och försöker förklara att det är 14 dagars väntetid på tekniker och att hon inte kan lova att det faktiskt kommer att funka när han har varit här. En tekniker kommer u bar aut för att koppla in kontakterna i deras respektive rätta ställe, de har inte med sig något material för att kunna improvisera speciallösningar på plats, och vi bor ju på landet…

Jag suckar, och förklarar, att dels så har vi inte väntat i 2 veckor på teknikern redan, utan 2 månader, dels så går faktiskt våran Öppet-köp, ut om 2 dagar, och med Telias fina logik blir vi då fast med ett icke-fungerande system i minst de 3 månader som vi har i uppsägningstid. De har ju redan skickat oss våra räkningar till och med februari, och även om man hänvisar att de inte uppfyllt sina åtaganden så… nej det ska funka innan ångerrätten går ut, punkt slut.

Samtalet slutar med att jag säger upp hela paketet och hon lovar att skicka följesedlar så att vi kan returnera alla olika boxar och manicklar ( behöver jag säga att jag INTE FICK lämna in dem på en teliabutik, och att följesedlarna inte har kommit än, 2 veckor senare).

Maken frustrerad, jag frustrerad, men nu har vi iallafall gjort vad vi som kund på ett storföretag kan göra. Ett litet fint brev till ARN är också på g.

Problemet nu är, att vi har ingen bredbandsuppkoppling. Teven funkar utan problem med en liten standard digitalbox. Telefonen funkar finfint. Men nätet når vi endast via ett telefonmodem på 56k, och det först idag då maken hittade ett gammalt modem i gömmorna. Bredbandet kommer att ta 2-4 veckor att installera. Så efter nyår kan man kanske tro att vi har någon stabil form av nätuppkoppling igen. Kanske.

Om det fanns ett pris för tålamod undrar jag inte om vi inte skulle vara bland de nominerade.

Den 3 oktober beställde vi ett paket ( till vårat nya hem) hos Telia, bredband, iptelefoni och bredbandstv i ett.  Det skulle ta 15 dagar innan det kunde kopplas in, och telefonisten sa att eftersom det var en lördag så skulle hon boka in en installatör som skulle komma till oss på i början på veckan efter, dvs kring den 20-22 oktober. Det passade oss utmärkt eftersom vi flyttade in lördagen den 17:e och faktiskt inte ville ha någon installatör hos oss mitt i flyttruschen.

När ingen installatör hört av sig eller dykt upp på hela den veckan så ringde vi och frågade. Nej, det var fel med 15 dagar, det var 19 dagar, och 19 dagar efter flytten, inte efter beställningen. Dvs vi skulle få vara utan tv, och nätuppkoppling fram till mitten av november. IP-telefonen kunde de koppla in på avstånd så det skulle bara ta en vecka. Efter en del grymtande från våran sida lovadede att skicka alla olika boxar och doningar så att vi kunde koppla upp det själva och så kunde installatören komma och finjustera och hjälpa till om vi fått problem.

Efter ett par dagar kom det ett paket innehållandes smartbox och tvbox. Men inga dosor till IP-telefonin. Maken kopplade och härjade, och fick efter mycket om och men tvn att fungera, eller bredbandet, men inte samtidigt. Här följde ett antal kvällar med samtal till telia support där felsökning skulle ske, och där maken skulel ringa upp igen om det inte fungerade, men så hade supporten stängt för kvällen när han ringde upp en andra gång. När han ringde kvällen därpå, så var det till att börja om från början med en ny supportsnubbe.

Tillslut var det något smartskaft som insåg att det var en trasig smartbox. “Jag skickar en ny.” var hans lösning. Här följde det fyra dagar som jag fick åka in till stan för att hämta det ena paketet efetr det andra. För nu kom det saker. Det var de där telefondosorna som saknats, eldosor för att använda elnätet istället för sladdar, och så sista dagen kom den nya smartboxen. Men det var ingen smartbox för bredband, utan en för digitaltv med antenn…

Javisstja, någonsans i röran med att smartboxen var trasig, så slutade även telefonerna att fungera. Det visade sig att de hade kopplat upp vår IP-telefoni utan att säkerställa att vi faktiskt hade fått dosorna och pinkoderna för att starta upp det. Så ett tag var vi helt utan telefon också…

Högröd ringde maken ( han tillät inte mig för jag var för arg och ville bara lämna in allt i en sopsäck till teliabutiken, alternativt soptippen) till Telia. Nej, de kunde inte skicka ut någon installatör till oss den kvällen, nej inte heller kunde de skicka ett bud med en ny smartbox av rätt sort. 2 personer i supporten frågade dessutom maken om var den där femtielfte supportkillen dagarna innan hade hittat tvsmartboxen, för sådana hade ju inte de. Däremot sa de att vi kunde gå in på en teliabutik och byta ut vår trasiga smartbox mot en ny och hel, och det kunde vi göra fast det var lördag. Och någon snäll kille sa att vi skulle ringa upp när vi fått allt att fungera så att vi kunde prata ersättning och kompensation, för nu började det ju bli löjligt.

Jag skulle in till stan, så jag fick med mig smartboxen och gick till den stora teliabutiken i stan. Nej de förde inte smartboxar i butiken, trots de stora skyltarna om specialerbjudande. Nej hon kunde inte förstå varför support hade skickat oss till henne, och det jag skulle vara göra var att åka hem och ringa supporten igen så att de fick skicka ut ett bud med en box. Nej jag kunde inte få låna deras telefon.

För henne var det tur att jag hade med mig dottern, annars hade jag läst lusen av henne. Men Valma har inte sett mig riktigt riktigt arg och jag hade ingen lust att hennes premiär skulle bli när jag gjorde en riktigt ful scen i en butik. Man ska inte bråka med gravida, och just därför har maken hållit i telefonsamtalen och de flesta kontakter med telia i det här ärendet. Således, gick jag ångande av ilska ut för att kyla av mig lite. Där ringde jag maken och frågade om råd. Gå till andra butiken sa han.

Där hade de en riktigt schysst kille som genast tog fram en smartbox, åt mig. Och bokade en installatör som skulle komma och fixa allt, om vi mot förmodan inte lyckades koppla ihop det själva innan han kom. För det var ju 14 dagars väntetid på installatör…

Jag gick hem och muttrade, som jag gjort de senaste kvällarna, att “om det inte funkar ikväll så tar jag banne mig den där sopsäcken och fyller den med allehandla boxar som vi fått och går och slänger den på disken i butiken.”

Telia är så smarta sådet har en 100 personer i suppporten så man riskerar aldrig att dels, komma ihåg vem man pratade med senast, dels hamna hos densamma nästa gång man ringer.

Tror ni att det fungerade? Nix. Fick jag samla ihop grejorna och slänga dem i huvudet på någon? Nix.

Däremot har vi fått i snitt ett brev varannan dag från telia där de talar om att de nu har fått vår beställning om än det ena än det andra. Det är allt från hela smartpaketet, via olika abbonnemangspaket för telefonen, till beställningsbekräftelse och “det här händer nu-”, med “det här dimper ner i er brevlåda snart”-listor. Brevet igår berättade tex att vi skulle få 4 paket att hämta ut inom en snar framtid innehållandes; smartbox, digitaltvbox, iptelefonidosor och eldosor… ( Det sa också att vi har öppetköp på hela paketet i nära 2 veckor till…) Brevet idag talade om för oss att vi inte hade bekräftat våran beställning av baspaketet till telefonen.

Idag var den stora dagen! Idag skulle installatören äntligen komma! Egentligen skulle han komma i måndags men då var han fullbokad så det blev flyttat till idag. Typiskt nog var Valma så pass hostig inatt, så jag blev tvungen att åka in till sjukhuset med henne på en akuttid vid lunch. Så därför ringde jag till Telia och frågade om jag kunde prata med med installatören som skulle komma, eller om de åtminstone kunde skriva en notis i vår rapport om att han inte kunde komma förrän efter tolv. ” Det är lugnt, ha med dig din mobil bara. De ringer alltid precis innan de åker ut.” 2 gånger frågade jag om mitt mobilnummer stod med i våran “journal”. Det gjorde den, och jag tyckte mig höra en liten flämtning när telefonisten såg längden av vår journal, det slog mig att den borde vara ganska lång nu.

Jag iväg med dotter till sjukhus, rusa vidare till apotek och så svisch hem igen. Nu gick det inte sååå fort för sjukhus är ju alltid sjukhus, och på apoteket skulle ju penicilinet blandas till. Men tidig eftermiddag var vi hemma igen. Ringde det någon installatör? KOM det någon installatör? Nej varför då, isåfall skulle väl allt funka nu?

Maken kommer hem och ringer genast upp Telia. Jag är för trött på eländet för att ens fövånas eller reta upp mig. Nej då visar det sig att installatören har, enligt journalen, ringt flera gånger samt smsat, IGÅR. Tillslut hade han noterat att vi inte svarar och att han inte kan informera oss om att han inte kunde komma. Jag lovar vi var hemma och var sjuka igår, JAG tog inte ett steg utanför dörren igår, och inte kom det ett enda telefonsamtal eller mess från telia under hela gårdagen inte. Om han inte kom i kontakt med oss berodde det på deras system, inte på mig.

Maken ville boka in en ny installatör, till på måndag. Nu pratar vi måndag den 1 december. Vi beställde det här i början på oktober i tron om att vi skulle ha det fungerande strax efter den 20 oktober. Men när han pratade med Telia var det efter fem på en fredag kväll så de flesta folk och systemet för bokningar var stängt för helgen. Nu är sista budet, ring oss på måndag för att boka en ny tid. Med trolig kötid på 14 dagar får jag pessimisten lägga till.

Vi har tv, vi har bredband, samtidigt nu efter visst trixande från min makes sida. Och IP-telefoni också. Men vi har OCKSÅ en härva med sladdar hit och dit, och vi kan inte använda vårat egna interna nätverk, ej heller X-boxen för att titta på film.

Varför slänger vi inte Telia i väggen och går till något annat företag? Ja varför inte har vi också undrat ett antalgånger. Men det slutar vid: ” Det kanske fungerar den här gången, just den här snubben kanske visste vad han gjorde, och vad är alternativet, att leta upp ett annat företag med en 2-4 veckors installationstid?”

Det är mycket som ska göras vid en flytt…

Idag påbörjades en ny flytt, för en annan familj.

Idag på eftermiddagen skrev vi kontrakt med en köpare på vårat radhus.

Mäklaren ringde vid lunch efter att hon hade haft en extra visning med den här familjen, de ville ha vårat gamla hem. Fyra timmar senare är vi nere i den gamla staden och skriver kontrakt. Innan november är slut har de besiktigat huset och då är allt 100% klart.

*nynnar lågt och trött* Vi har skrivit kontrakt idag, vi har sålt det gamla hemmet idag….

Så, nu var flytt nr 2, den fysiska flytten klar också.

Vi började klockan 8 på morgonen, och de flesta åkte hem vid halv fem på kvällen. På söndagen åkte P och morfar en vända med flyttbussen och tog blommorna och en del rafs. Men i princip allt hade fått flytta redan på lördagen. En smidig flytt om jag, som inte lyfte en enda kartong, får säga det.

Nu har vi bott här i en vecka och en dag. Det finns bara ett ord, UNDERBART!

Rummen är möblerade, ganska mycket uppackat och resten är organiserat för lättare uppackning när tid finns! ( TACK Söstra!)

Vi älskar huset, vi älskar byn, P tycker att bussåkandet till jobbet funkar suveränt och jag bara störtgillar dotterns dagmamma.

Det enda att klaga på skulle väl i såfall vara att vi inte får en uppkoppling med nätet förrän tidigast i slutet av den här veckan, troligen nästa vecka. Och teve kan vi inte titta på förrän i slutet av november…  men vi har istället en stjärnhimmel att njuta av molnfria kvällar, och en kamin i vardagsrummet… Vem behöver teve då?

Så, nu var det gjort. Svårare än så här var det inte.

Från och med nu finns mitt bloggande precis just här. Vi får se om det funkar bättre än på det gamla stället, eller inte. Men det är värt ett försök.