Igår ställde sig Lillklimpen upp alldeles själv! Han tog ett stadigt tag om Busans plastpall och så plötsligt stod han upp, stödd mot pallen! Uppenbarligen har han tagit till sig av Signetösens tips och inspiration under helgens dop. För hon stod minsann och tittade uppfodrande på honom flera gånger, och jag såg bestämt hur han svarade på blicken med ett grundligt funderande och en stor fascination. Och igår kväll, så ställde han sig upp alldeles själv. Nu återstår bara att lista ut hur man håller balansen, gärna samtidigt som man lyfter på en fot i taget… det kallas steg. Och många snabba steg i en lång följd är bra. Då kan man nämligen springa ifatt alternativt ifrån systeryster Busan…

I förrgår, den 18 december, sprängde Lillpyrets andra tand upp, eller snarare ner. Det var hans högra framtand på överkäken. Men än är inte periodens tandsprickning över, för grannen, vänster fram upptill är också på väg. Så tunt är tandköttet så man måste titta extra noga för att ens se att det finns ett skikt hud över tanden. Ser fram emot att få sova lite längre perioder igen när den tredje har kommit fram helt.

… och sedan var det bara 18 kvar…

(eller hur man slår personligt rekord i inlägg per dag…?)

Idag fyller lillpyret, även kallad Prins Bus eller lillgrisen, 8 månader.

Språk: han jollrar och ropar och tjoar. Papapapapa, och före det något som jag associerade till ordet blöja. blöblöblöaaaahhhh. Någon gång har jag hört mamamamama, men annars är det mest enstavigt ahhhh, eeehhhh, och grymtningar som gäller. Han är en glad liten unge och skiner ikapp med solen när han är i famnen eller när han får syn på någon i familjen.

Han är kittlig som få och har det mest porlande ljuvliga skratt när man pussar honom på halsen, eller när man ska knäppa halsknapparna på kläderna. (Han är kittlig under armarna också men jag är oftare kring halsen på honom än i armhålorna…)

Motorik: Han tar i och ur nappen ur munnen själv. Han vänder och vrider på saker och en av favoritsysselsättningarna är att försöka få tag på syrrans hår och dra. Mammas hår funkar, men bästa substitutet för att dra i Busans hår är att ta tag i pappas glasögon. Han har för övrigt samma skicklighet i att kladda ner dem som Busan hade när hon var mindre. Lillpyret kryper inte än, iallafall inte framåt. Han tycker numera om att ligga på mage på lekmattan eller på en filt, och kan vända sig både till och från mage. Vilket är väldigt skönt så man slipper vända honom på rygg när han blir trött… På magen kan han så att säga snurra runt vertikalt, han kan vända på sig så att han ser det som var bakom honom för en stund sedan. Och på det sättet kan han faktiskt också zickzacka sig lite framåt för att komma åt något. Men så fort han försöker sig på det traditionella krypandet så ser han ut som en krabba med för stor mage. Armar och ben viftar frenetiskt men i luften och endast magen nuddar golvet.

Mat: Lillpyret har inga tänder än, även om det är två stora tandbulor där de nedre hörntänderna ska komma upp. Man börjar ana två tandbulor mellan dem, så det ska bli intressant att se vilka som hinner upp först. Han äter puré till kvällsmat och vi kämpar med flaskan då och då, men annars är det amning som gäller fortfarande. Dessvärre även på natten. (Vore det inte för nattamningarna, så skulle jag kunna amma ett bra tag till, men att inte sova hela nätter sliter… på mig.) Han är så rolig när han äter, han blir så ivrig när han ser sin matskål så han börjar studsa i stolen. Podden har hittat en teknik där man håller handen på pannan på Lillpyret när man håller fram skeden med mat. Då är han still i någon extra sekund och man hinner ge honom maten innan han stänger munnen och mumsar studsande. Just nu äter han en hel 6-månaders portionsburk, några majskrokar OCH nästan full amning som kvällsmål.  Men han har som sagt inga tänder så nästa steg 8-månaders och 12 månaders får vänta till tänderna har brutit igenom, det är för grova bitar i den maten. Ska bli spännande att se hur mycket han har växt, vi ska på vikt och längd-kontroll i övermorgon…

Kläder: Lillpyret använder storlek 74/80 i kläder. 74 i byxor börjar dock kännas trångt, så om en vecka eller så är det dags att rensa ut kläder igen… Bodysar går i stl 74 (beror lite på vilket fabrikat, det skiljer ganska mycket), men den nyaste bodyn jag köpte var faktiskt 86, och det är 86 han har på sina ytterkläder också.

Grattis min lilla Busis! Nu är du 8 månader!

I tisdags fyllde Busan 2,5 år.

Tänkte att det kunde vara dags med en liten uppdatering på hennes utveckling. Jag var så duktig på det när hon var liten, men nu verkar det inte som om jag hinner med någon av barnen.

-Språk: Hon pratar. Oj så hon pratar, med precis så många ord i meningarna som hon vill. Tre, fem, nio ord beroende på vad som behövs. Minns inte hur många ord de kollar på nästa uppföljning på bvc, men det kommer ändå inte bli problem. Hon kan räkna till fem, egentligen till 12 men fokuset håller inte så länge, så man får vara flexibel på att hon börjar om från början, eller tar åtta nio ett par tre gånger innan hon fortsätter till tio. Men hon HAR räknat ändå upp till 12 i löpande fart. Hon känner igen sitt namn när det är skrivet, och hon vet vad hon, mamma, pappa och lillebror heter i förnamn. Luskar man så kan man till och med få veta hur gammal hon är, men det sitter ganska långt inne, ointressant tycker hon, och så rätt hon har. Hon vet att fåglar är fåglar, men att det finns olika fåglar. Honvet skillnad på kråka, skata, fasan, och småfåglar. Bondgårdsfåglar som hönor och ankor kan hon peka ut rätt fågel i böcker, men ärligt talat vet jag inte hur det är i verkligheten… Vi är inte såå ofta och tittar där.

-Motorik: Hon cyklar obehindrat på springcykeln. Blir till att köpa 2-hjuling till henne i vår. Tre-hjulingen är svårare, den når hon inte riktigt fram till pedalerna på än. Hon hoppar jämfota och sparkar boll i hinderbana utan problem. När hon kastade en liten boll igår flög den dryga 5 meter. Busan tycker om att klippa med sax i papper, att leka med nycklar i nyckelhålen och att skruva och laga saker. När hon ritar blir det mest linjer och cirklar. Oftast handlar ritsessionerna om att någon vuxen ska skriva olika saker istället.

-Fysik: Hon drar 98/104 i storlek och 25 i skor.  Minns dock inte vad hon väger, men hon har passerat 12 kilo iallafall, kanske även 13. Ja, hon är längre än sin ett år äldre lekkompis hos dagmamman. Ja, hon klär sig alltså i kläder för 3-4 år som den 2,5 åring hon är. Men så som revbenen och skulderbladen stundom spretar så skulle jag aldrig kalla henne mullig. Hon mår helt enkelt bra. Vi jobbar med blöjan, och hos dagmamman är hon torr ( jag höll på att skriva rumsren) och går på toa när hon behöver. Hemma använder hon både potta och toa, men inte riktigt varje gång som hon behöver…

Idag fyller lillpyret 7 månader! Tänk vad fort det har gått.

Vi har börjat få ihop en rutin där han äter med oss en gång per dag, oftast blir det puré till honom i samband med kvällsmaten. Det är mysigt, och precis som det ska. Förutom det faktum att mamma ( läs; jag) inte riktigt är redo att sluta amma än, och när han nu äter mer och mer börjar man se slutet av amningsperioden. Om dryga 2 månader är det meningen att jag ska börja jobba och då MÅSTE han ju äta annat än direkt från bröstet, men jag har otroligt svårt att släppa taget. Med storpyret var det på sätt och vis enklare, hon fick tänder tidigt, och hon valde själv att sluta amma efter ett tag. Lillpyret har ännu inte fått en enda tand, men så småningom lär ju han också välja vanlig mat framför amning. Nåja, det är ju det som är livet, att det går framåt. Mammor i alla tider har fått kämpa med att släppa sina barn ett steg i taget. ( med ändrad kost blir det också ändrade blöjpresenter…)

Lillpyret är inte så liten längre, relativt sett. Han har sedan säkert en månad tillbaka haft storlek 80, en storlek som enligt tabellerna är tänkt till barn mellan 9 och 12 månader. Han sitter i babystol och i famnen, men sätter man honom utan stöd så lutar han så mycket framåt att han ser mer ut som en fällkniv än en sittande bäbis.

Han kan inte krypa men ibland liksom rullar han framåt, liksom fjärilssim på torra land. På det sättet kan han ta sig framåt ett par meter innan han tröttnar, även om det oftast bara är ett par decimeter för att nå nappen eller en leksak.

Stolt mamma som jag är har jag lyckas höra både det ena ordet och andra meningen… Det är mest joller och inbillning men om man lyssnar noga kan man hitta: Blöja, byta blöja, mamma, äta, älskar och gos i jollret. Det är mycket låtsashosta och blubblubblubb och slafssjifstjofsslafs också förstårs.

Javisstja, han hittade sina fötter frö ett bra tag sedan… men till skillnad från syrran som släppte dem efter en vecka eller två har han fortfarande en smak för stortån…

Lillprinsen på sin 7 månadersdag. (Jag ska aldrig bli barnfotograf, på tok för tålamodsprövande att få skärpa på rätt ställe…)

Idag fyller Lillpyret 6 månader! Jag fattar inte hur fort tiden går!

Vi har börjat lite med smakportioner, men inte mer än börjat. Han gillar morotspuré, men inte potatispuré. Han kan sitta med stöd, och även om han inte står på alal fyra så försöker han sig på att krypa … blir dock mest sprattel och kanske en förflyttning 1 dm bakåt.

Han har storlek 74/80, och är kittlig på halsen och kring nyckelbenet. Det märks då han tjuter av skratt när man ska knäppa bodyknapparna där.

Det är så skoj att se hur han utvecklas. Just nu är han jättenyfiken på sin omgivning. Han tittar på allt och man ser hur han tar in och bearbetar allt han ser. Det gör också att han blir trött fort och han sover flera små tupplurar per dag istället för två långa som han gjorde förut. Hela hans ansikte sprudlar av glädje när han ser någon han känner igen. Han gillar att klappa på bordet, och på sin syster. I helgen köpte vi en ny bilbarnstol åt honom eftersom babysafen började kännas trång. Han sitter bakåtvänd i mitten av baksätet, och till systerysters stora glädje bredvid henne. Idag när vi kom hem och jag skulle lyfta ur dem ur bilen satt de och höll hand och skrattade båda två.

Lillgrabben är ett halvt år idag. Samtidigt som det är väldigt litet, så har han blivit så stor min lillgris.

Idag fyllde lillgrisen fem månader.

Det började firas redan på natten. Storpyret hade mardrömmar och efter en del tröstande och bökande så flyttades hon först ur spjälisen till sin stora säng, och ännu snabbare till mamma och pappas säng. Knappt en timme senare vaknar lillgrisen och vill ha sin morgonamning och numera tillhörande pratstund. Det ville inte vi.

Så lillpyret ansågs stort nog att ligga i eget rum, och flyttas sålunda dit på morgonkvisten. Med napp i mun, snutten i ena handen och en skallra i andra lämnas han där att få prata i fred i den halvtimme han brukar innan han somnar om ett par timmar.

Storpyret somnar ovilligt om en stund mellan mamma och pappa. När sedan någon vaknar, och maken ger upp och går upp med barnen vet jag inte. Vid åtta kommer han in med lillgrisen och jag ammar. Jag märker inte så mycket, annat än att jag har en djävulsk migrän. Men uppenbarligen är både make, pyre och lillpyre helt vakna och uppe. Vid tio kommer pyret in och frågar om jag inte ska gå upp. Jovisst mumlar jag, sätter mig upp, men tydligen somnar jag om, för tjugo i elva väcks jag igen, av pyret som tycker att mamma har sovit färdigt. Den här gången tar jag mig upp. Tunnelseende och smällhvdvrk. Maken ligger på golvet under en filt och halvsover med pyret, både slötittar på teve. Lillgrisen har bestämt sig för att han är hungrig igen. Precis lagom till lunch går strömmen. Det blir smörgås och nyponsoppa till lunch innan hela familjen bäddas ner i respektive säng ( under en del pyssel såklart) för eftermiddagslur. 2,5 timme senare vaknar vi, något mer i form och med ström i huset igen.

Sådan var Lillgrisens 5-månadersdag.

Med honom är det annars bra. Han över konstant på det här med att rulla över på magen och leka på lekmattan på mage. Han är något av en expert på det nu kan man säga. Att rulla tillbaka på rygg, eller att krypa är han inte fullt lika bra på. Han vet att han borde kunna, men det blir liksom mest sprattel och till slut gnäll.

Vi började med smakportioner för en vecka sedan. Söndag till tisdag fick han smaka på majspuré i samband med att vi andra åt middag. Han slukar skeden! Men purén på skeden har han än så länge svårt att föra bak i munnen och svälja. Undra på det, det är ju en helt annat teknik än att suga i sig mjölk… Han lär sig så småningom. En liten paus har det blivit då middagarna har blivit lite kaotiska de senaste kvällarna, och han tycker att det är lite jobbigt att sitta i stolen en hel måltid. Men imorgon är det ny vecka, nya tag.

Lillkillen har blivit så stor! Igår var vi och hälsade på en 6-dagars liten kille. Rent tekniskt förstår jag att om lillpyret har växt från 54 cm till 68cm, från storlek 50 till 74, så är man inte så liten som en nyfödd längre. Då har man gått och blivit en ganska stor baby. Men han är ju min lilla bäbis! En bäbis som jollrar för fullt. Kunde svära på att han sa pappa, blöja och hungrig samma dag tidigare i veckan, men det var nog mer mammas öron som hörde det, än att han verkligen sa det.

Annars är han en go grabb. Ligger mest och jollrar och övar på att vira mamma och systeryster kring sina lillfingrar. Sprattlar lite med benen och tränar muskler för kryp och bus. Kämpar på magen för att få ordning på mag- och ryggmuskler och tränar koordination och finmotorik. De senare görs oftast genom att ta nappen från munnen, försöka sätta tillbaka den och att flytta den från hand till hand.

Idag hittade lillpyret sin fot för första gången.

Vi satt och åt och han satt i babysittern på golvet och höll allmänt koll. Och plötsligt så tog han tag i foten och höll i den ett bra tag! Jag har foto på det, det kommer säkert upp snart…(tillsammans med storpyret i hennes innekoja och bilder från när vi badade i poolen första gången 3/4 av familjen.)
Lillpyret tittade på sin fot och undrade vem det var som höll i vad, typ… och sedan visade han stolt sitt fynd för oss med ett par av sina gälla rop. Stungen gris är inte en helt dålig liknelse på hur lillgrisen gillar att låta just nu.
Lagom roligt när man är trött och har väderhuvudvärk kan jag säga, men men, han tränar rösten och den lär han ju behöva om han ska matcha syrran så småningom…

På tal om framsteg.

Lillen sover fortfarande i sin egna säng på nätterna, och låter sig snällt nattas samtidigt som syster yster, dvs vid sju. Och dagtid så roar han sig med att vända sig från rygg till mage på lekmattan. Sedan ligger han på mage och tränar nacke och huvud tills han blir så trött i musklerna att han bara skriker. För han har nämligen inte lärt sig att vända sig tillbaka på rygg och vila när han blir trött ser ni. Nej, den vändingen får mamma ordna, och eftersom han inte heller inser att han ska stanna på rygg och vila en stund, innan han vänder sig på mage igen, så får vi klokare vända honom till rygg, kort sagt, hela tiden… Hoppas att han lär sig snart.

Så hände det igen. Jag fick 3 minuter över och tänkte blogga en rad eller två. Jag hinner inte mer än ta fram skrivfönstret så vaknar lillpyret. Och Storpyret kommer underfund med att mamma är tråkig och sätter på sin inbyggda bandspelare ” MAmma, mamma, mamma , mamma, maaammaaa. kom!”

Nåja. Lillpyret fyllde 6 veckor igår. I förrgår sa han sitt första ljud. Det blev ett “Aurw”, vilket jag och storpyret bestämde betydde ” jag älskar er”. Översätter man det till storpyrespråk så blir det Aooj, int eatt förväxla med Aj, ouj el aujd som på vuxenspråk betyder aj, oj och ojdå och som alla tre behöver en vuxens direkta uppmärksamhet…

Aurw!

Idag fyller Oliver 3 veckor.

Klockan är strax tio på kvällen, och jag har precis ammat honom. Amningen har fungerat sedan dag ett, och jag satt och filosoferade lite med lillpyret klunkade förnöjt vid favoritbröstet. Jag kan inte låta bli att jämföra. Under den här graviditeten kom det ständigt tillfällen då jag jämförde mina 2 graviditeter, såg likheterna men också skillnaderna. Nu gör jag samma sak med mina 2 barn. Ler när jag ser likheterna mellan min dotter och min son. Småler lite när jag minns hur jag frenetiskt letade efter drag från mig i hennes söta ansikte, och hur jag blev lite sotis när någon påpekade hur lik hon var min man. ( Fortfarande kan jag börja flina när hon drar ihop sig till sin buttraste min hon kan åstadkomma, den är på pricken lik min min då jag var liten, troligen finns det kvar än för även P kan börja småflina och tjuvkika åt mitt håll när Valmas tjuriga min dyker upp.) Annars hade jag svårigheter med att se likheter åt något håll när Valma var under ett år.

Inte för att det spelar någon roll. Men Oliver är lik mig. Han har sin fars hår, sin fars fingrar och han är väldigt lik sin storasyster, som i sin tur är lik deras far. Så han har en hel del av den sidan i sig. Men det är något med ansiktsformen, men munnen, kinderna och med ögonen som gör att jag ständigt tänker på mina manliga släktingar. Ena stunden är det min far, hans morfar som syns, andra stunden blinkar min farfar förbi, eller min kusin.

Mina barn är lika varandra i mycket mer än utseendet. Det går inte att amma mer än en kvart.  Ibland kan Oliver bestämma sig för att dra ut på det till hela 20 minuter, men då snuttar och myser han mer än äter de sista fem. Åt/äter de mer än en kvart så slutar det oftast i att överflödet kommer upp igen. De är/var båda svårrapade, och en eftersläntarrap en halvtimme efter amningen är inte ovanlig. För båda gäller fingret före nappen. Valma sög på våra lillfingrar tills hon hittade sin tumme, nappen har aldrig varit intressant, förrän nu, då vi försöker ge Oliver nappen. Oliver föredrar bestämt också våra lillfingrar framför nappen, vi får väl se om det blir tummen för honom också vad det lider.

Men med alla likheter finns det precis lika många olikheter. De är två barn, två individer och det är så ofantligt roligt att se det. Att upptäcka vem den här lilla krabaten är. Och se hur de båda utvecklas i deras skilda skeenden i livet.

Oliver gallskrek från födseln, Valma sov första timmen. Valma och jag hade, när hon fyllde 1 månad, fortfarande inte fått full koll på amningen. Oliver och jag fixade det innan han fyllde 1 timme. Han har mycket lindrigare kolik, och reagerar mycket bättre på de magdroppar vi ger honom, vilket gör att han sover mycket bättre. (Vilket i sin tur gör att jag sover bättre och är mycket piggare och gladare…) Och han verkar gilla att sova i vagnen! Han gillar även att sova babystolen/vaggan, även om han föredrar famnen självklart.

Det som slår mig nu när Oliver fyller 3 veckor är den stora skillnaden hos mig, och i våran hela familj. Jag mår så mycket bättre, både fysiskt och psykiskt. Och det gör att hela familjen mår bättre. Så här långt in i Valmas liv handlade min blogg om mjölkbad, amningsproblem, problem att knyta an, sömnbrist, smärta och hur jag önskade öppet köp på bäbisar.

Det var det jag var förberedd på även med Oliver. Och med den förberedelsen blir det ju lättare hursom, men även när man kollar på konkreta saker är det lättare den här gången. Vi har haft vår del av mjölkinpackningar och en dusch eller 2 kan man väl råka ut för ibland, men problem? Nej. Visst, jag sover inte som jag gjorde för ett halvår sedan. Men jag är inte konstant trött. Jag tar till och med en daglig promenad med barnvagnen…Problem att knyta an? Inte ens om man räknar i gullegull och pussar kan man kalla det problem, skulle isåfall vara överdrivet mycket eskimopussande då.

Jag älskar mina 2 barn, och jag visar det till dem. Jag kan ärligt säga att så bra som jag mår nu, har jag inte mått på… 3 år. Vi har hittat vårat hem, jag har 2 underbara barn, jag har en man jag älskar, jag mår fysiskt bra ( Och kommer i både byxor och jackor från innan graviditeterna!), vi har en trädgård, mina barn mår bra och är friska…

Livet är kort och gott inte bara ganska bra, utan riktigt bra just nu!