Var på Gränby idag och tittade runt. Dagen började med att jag var så trött att jag insåg att jag behövde aktivera mig och ge mig ut bland folk för att över huvudet taget kunna genomlida dagen. Det är inte en bra start på vare sig dag eller shoppingrunda.

Hade en topp när jag gick in på Åhlens och hamnade på deras textilavdelning. Åh det där tyget kan man göra det där av, åh, det där skulle passa bra till… Det var tur att de hade rabatt på metervarorna…

Det blev vaxduk, som ska bli förkläde (samt en pik till mormor om att om jag säger att jag har tygförkläde till dotra men behöver ett vattentåligt, så behöver jag ett vattentåligt och inte ännu ett av tyg och spets…) till till mig och Busan.

Sedan hittade jag ett trevligt tyg ( http://static1.ahlens.se/system/modules/com.gridnine.opencms.catalogue/link_getbin.jpg_568559064.jpg) som ska bli ett överdrag till en axelväska. Mormor blev så förtjust i min pimpade skötväska så hon ska få en egen variant, samma grundväska, annat tyg.

Och precis när jag var på väg från avdelningen, efter att ha dregglat på en del andra idéer. Så hittade jag ett grått tyg med tomtar på. Oj så hjärnan började jobba. Applikationer på en kudde, klädda julkort, grytvantar, och mycket mera…Så det blev en halvmeter av det också…

Medan biträdet klipper i tygerna lyser jag som en sol och delar med mig av mina lysande idéer och tipsar om en del andra pysselprojekt man kan göra med deras saker. Som att vaxdukarna också kan bli ypperliga sittunderlag, de behöver bara ett foder som isolerar kylan också… Hon var ny på jobbet, och kanske var det därför hon lyssnade intresserat, men det verkade som om jag inspirerat henne och lyst upp hennes dag också en stund.

När jag går därifrån med kassen i barnvagnen känner jag däremot hur humöret sjunker. Och exakt NÄR hade jag tänkt fixa alla de här grejerna? Jag håller ju inte alls på med en hel hög andra projekt redan som det är…Det är då jag inser det. Min höstdepp har smugit sig på och anfallit bakifrån. Sömnbrist, omställningen till vintertid, värken i kroppen (flunsa?), det låga taket vädermässigt har väl hjälpt till antar jag. Nästa insikt är att stackars Busan har fått ta en hel del onödigt. Bara för att jag är trögtänkt. Visst hon är fortfarande trotsig, men… Jag skulle ta trotset bättre om jag inte hade striden inom mig att handskas med också. Nu är tålamodet kortare, rösten får en hårdare ton snabbare, jag retar mig inte bara på de stora sakerna, utan även på de små bagatellerna.

Imorgon ska jag försöka reda ut deppen lite, skära av toppen. Men nu sova, för nu hugger jag på maken också, bara han säger pip här bredvid. Förutom att jag ska jaga illaluktande blöja som förvirrat sig och gömt sig i tvättstugan. Tvi!

För några dagar sedan snöade det här…

Iförrgår var det vacker höst igen (och igår strålade solen från klarblå himmel). Kan inte låta bli att dela med mig, så här vackert är det hos oss när hösten visar sig från en av de bättre sidorna.

Idag är det jämngrått och allmänt blött ute. Som gjort för det som står på “Att göra”-listan, stäääda. Men det är ju så mycket roligare att sitta här och publicera mysiga bilder.

Storpyret pratar en väldigt massa, så som 2,5 åringar gör. Idag märktes det att hon funderar ännu mera…bland annat på ord, så där som bara barn kan göra när de försöker förstå hur språket fungerar.

Vi tittade ut genom fönstret imorse. Det blåste kraftigt, och några få stackare till snöfjun blåste i vinden.
“-Ser du snön Pyret?
- hm…
- Ser du de små små flingorna som yr runt i blåsten? Och vad det blåser, det är ju nästan storm ute.
- Hmmm, SNÖSTORM?!”

Lite senare var vi på väg mot dagmamman…
Lätt stressad över alla kläder som nu helt plötsligt måste på alla barn och mamma innan man ger sig ut var vi lite sena och jag muttrade om det oroliga vädret.

“- Hua vilket väder, det är ju riktigt busväder, på med mössan ordentligt nu!
- Hmm, mamma…. Mamma, när är det INTE busväder?”

Helt riktigt, det finns inget dåligt väder… bara väder för olika saker…
Och det är ju klart, att busa, det kan man nog göra i vilket väder som helst!

Inatt kom säsongens första snö!
Storpyret var överförtjust och pratade hela morgonen om att åka skridskor hos G. Och när vi skulle gå dit skulle hon minsann inte åka vagn, utan pulka! Ja, det kom ett par stackars centimeter, så det blir vare sig pulka eller skridskor idag är jag rädd… Men snart så!

… eller något sådant, kanske som meddelande på telefonsvararen…

” Rouva är inte tillgänglig för tillfället. Hon har fullt upp med att njuta av hösten. Av de röda, orange, och gula löven, av de friska vindarna, av vattenpölarna, av de stickade tröjorna, av teet, av doften av våt mossa i skogen, Och fullt upp att njuta av päron, av hala rötter i marken, av marknaderna, av att plantera vårlökar och höstblommor i rabatter och utekrukor, av att njuta av hösten helt enkelt.
Åter någon dag när hon känner för det!”

Imorse när jag gick upp för femtielfte gången muttrade jag ganska trött.
UNGAR!
Den ena är förkyld och tycker att bästa stället att beklaga sig på är i mammas och pappas säng. Jag skulle nog hålla med, men det gynnar inte nattsömnen för mig.
Den andra vaknar av den förstas klagande, och vridande i sängen, och vill dessutom bli ammad ett par gånger per natt. Gynnar inte heller min nattsömn.
Så efter att ha blivit väckt och upptvingad 8 gånger på en period av 5 timmar under natten så gav jag upp. Dotter hamnade under höga protester i sin spjälsäng. Och sonen hamnade i babysittern lååångt borta i andra delen av huset, även han under protester, men mest för att han både ville och inte ville ha nappen…
Jag hittade Dotterns öronskydd och med dem på och orden ” nu ger jag upp” la jag mig bredvid maken.
Fem minuter, sedan var det tyst…
Ytterligare fem minuter, sedan gallskrek sonen.

Maken gick upp och jag fick sova en hel timme innan hans väckarklocka väckte mig… 40 minuter senare vaknade jag igen, då hade maken gått till jobbet och Dottern vaknat och blivit hungrig.

“Maammaaaa, UPP nUUUUUU. MAMMMAAAAAAAAA….”

Nu är det kaffe med stort K som gäller. Har hört att man ska vakna av iskall dusch också, men det låter så… kallt…

Nåja, en av alla gånger jag gick upp på morgonsidan, stannade jag faktiskt upp ett par sekunder i köket och tittade ut. Solen höll på att gå upp, älvorna på ängen lekte med sina kristaller och björkarna gnistrade i guld under silverfrosten.
Det var vackert.
Och jag tänkte, att nu är det höst.
Sedan hojtade någon och jag var tillbaka i vardagen… varnatten… verkligheten…?

Så, idag åkte det på en höstskrud på bloggen.

Snuvig och febrig dotter=gosig dotter.

Minusgrader ute= elda i kakelugnen.

Stökig natt=trött=myshumör

Ligger ett övergivet paket med ägg som snart är dåliga i kylen=bakdags

Frusen och värk i kroppen= dags för te med honung

Nej, jag kanske skulle baka en chokladkaka och mysa med barnen framför brasa och en tecknad film?

Det gäller alltid att se saker från den mest positiva sidan.

Det finns ett litet uttryck som jag tycker är så fint. Som låter så mysigt, och som är väldigt mysigt. Att kura skymning.
Jag ser mig framför en varm knasterfri brasa i kaminen, en kopp gott te, en yllefilt att kura in under, och ett par fårskinnstofflor, Ett par levande ljus kanske, och en god bok, eller bra människor att samtala med.

Nu vill jag ha ett lika fint och bra uttryck för att njuta av hösten. Inte bara på kvällen och skymningen, utan hela dygnet.
När man drar på sig ylletröjan, kokar en kopp te och sätter sig under en yllefilt på verandan och andas den klara kalla luften och känner de varma solstrålarna mot sin kind.
Eller när man bakar en äppelpaj av höstens sista äpplen och gläds åt att ta fram ved till spisen och leta reda på raggsockorna att tossa runt i…
När det är höst och man njuter på det lugna avslappnade sätt som man njuter av skymningen när man kurar skymning.

Jag vill kura höst! Jag vill kura in under höstfilten och mysa med min familj och vänner. Jag vill rota reda på virkningen och få sjalen klar, samtidigt som jag dricker ett mustigt te och njuter av årstiden på dess egna villkor!

Jag kurar höst!

( Och om någon har ett lika bra uttryck så dela gärna med er till mig)

Stod i solnedgången och plockade ned tvätt från torkvindan när det slår mig.
Är det inte fantastiskt som vi bor?! Att vi har en tomt med en egen torkvinda att hänga tvätten på. Att vi har päronträd med frukt på att dela med oss av.
Är det inte fantastiskt att vi har två underbara barn, varav den äldsta tydligen inte alls vill sova än…
Är det inte fantastiskt vilka fina vänner vi har.
Är det inte fantastiskt att man kan stå ute och plocka tvätt i solnedgången, i slutet av september, utan att frysa!

Jag hade nog en lätt romantiserad bild av hur det är att bo på landet, och hur det skulle bli att flytta tillbaka från Söderort, men häpna, det mesta stämmer faktiskt!
Det gäller bara att ta sig tid att se det!
Det gäller att unna sig det där andetaget av ren njutning och fånga upp de lyckliga stunderna, känna på dem och helt enkelt ge sig tiden att utforska lyckan i vardagen.

Jag blir lycklig av att plocka ner ren tvätt från strecket.
Jag blir lycklig av att gräva upp rosenstubbar tillsammans med dottern.
Jag blir alldeles varm av lycka när jag ser hur bra vännens helg har varit.
Jag blir lycklig när maken kommer hem, smyger i hallen och viskar Psst så att dotra tjuter av glädje när hon hör att pappa är hemma.
Jag blir lycklig av att kunna knacka på hos grannen och fråga om de vill ha en hink päron.
Ja jag blir lycklig när dottern hittar en daggmask och säger ” titta mamma, söt” istället för “hjälp äckligt!”. (Sedan kom hon på att den var äcklig och jag fick ta bort den från hennes hand…)
Jag blir lycklig av att få arbeta i trädgården. Tror bestämt jag ska göra det mera.

Fast inte ikväll.

Nu ska jag bli lycklig av varmt te med glass och kastanjehonung… För kastanjehonung förstår ni, det är ren lycka på burk det.

Så har jag tröttnat på att köpa plastkassar. Det är inte miljövänligt, det är inte billigt. Och vad gör man med de där påsarna när man kommer hem. Hälften används som soppåse och andra halvan har gått sönder för att man har packat för vassa hörn i dem, så de hamnar i soppåsen…

Nu har jag sytt mig egna. Köpte ett starkt halvsnyggt tyg för 39 kr metern och har nu sytt 2 av de sex påsarna jag får ut av tyget. Troligen blir det inte påsar av allt. Storpyret fattade genast galoppen och tog den första av påsarna att bära snutt och jacka i. Och pusselbitar och Lillpyrets napp och en massa andra bra saker att ha med sig till G.  Så igår när jag satt vid symaskinen med kasse nr 2 sydde jag även en lite mindre kasse till henne. En pyreanpassad! Stolt som jag var, och nyfiken på om hon skulle tycka om sin egna kasse tog jag med den till G och gav pyret den där. Hon älskade den, och vi hade alla en go stund när vi satt och mös i höstsolen.

Idag när jag lämnade pyret hos G så fick jag höra. Bäste vännen hade minsann också velat haft en kasse. Så klart! Hemma hade han pratat hela kvällen om Pyrets kasse och hur jag hade sytt den så att den passade hennes storlek och hur bra den var. Jag hade ingen tanke på det när jag tog påsen och gav den där istället för hemma, jag var ju bara så ivrig. Men inget misstag som inte kan fixas. Nu ligger det en till kasse i hallen, och den ska Bäste vännen få i eftermiddag! Så skönt när man spar stuvbitar och bara kan improvisera ihop saker när man vill ha dem. Pyrets kasse är ju med henne hos G, men här är Bäste vännens iallafall, jag tyckte det blev lite tråkigt med den militärbruna canvasen så jag strök dit ett textiltryck också. Får se om han gillar det eller om han tycker det känns barnsligt. JAG gillar den!

Av tyget som jag sydde kasse till pyret av, pimpade jag även min bag med. Har haft en svart standard cykelbag hemma, men inte velat använda den då maken har en likadan (stor risk för sammanblandning i morgonstressen, blöjor istället för jobbargrejer är ingen bra idé.). Smart designad med fickor och funktion, inte så glad och pigg i utseendet dock. Nu är den det! Jag fick idéen av en väcka man kan köpa på butiken Väskan i stan, där man får 3 lösa lock att alternera med efter humör. Så jag pimpade helt enkelt bagen genom att ge den ett nytt överdrag på locket. Går dessutom hyfsat lätt att ta bort och byta ut när jag tröttnat på grönt… som om det skulle hända…