Sitter och planerar veckan som kommer.

Måndag: föräldragruppsmöte. Det är måndag så båda barnen ska med. (Undrar hur det kommer gå, har dotra tålamod nog för hela träffen, har de andra tålamod med henne, det är första mötet och alla andra enbarnsföräldrar) Det är hög tid för lunch när träffen är över. Ska jag våga mig på lunch på restaurangen, själv med 2 barn? Eller ska jag åka hem och fixa lunchen här?

Tisdag: Storpyret till dagmamman. Lillpyret och jag hemma. Uppsalas Underbara funderar på lunch ihop, annars blir det vårrullar hemma.

Onsdag: Storpyret hos dagmamman. Jag och lillpyret till MVC och där borde vi vara klara lagomt till lunch, kanske hög tid för lunch till och med…

Torsdag: Om det är fint väder, blir det en heldag på Ulva, bara lillpyret och jag. Det eftersom jag ska hämta en massa saker där ändå och inte hinner det på onsdag. Lunch? Ja, caféet eller en macka vid ån..

Fredag: Pyret hemma. Lunch och sedan bär det av till Dalarna med barn och Mostra i bilen.

Lördag: Leksands medelstidsmarknad hela dagen. Lunch? Önskar jag kunde få en vildsvinskebab men vi får se vad marknaden har att bjuda på.

Söndag: Åka hem med halva familjen.

Vaddå? lattemamma? Nej, inte jag inte, nog för att latten är viktig, men jag är mer av en lunchmamma! Lunch är viktigt och värt att planeras!

Idag skulle jag och dotra lyxa lite. En dag på Gränby köpcentrum, köpa lite vårkläder till henne, äta lite gott på den nya Baristan.

- Vårkläder… V är ju född i en babyboom, så här gäller det näst intill att hänga över axeln på expediterna medan de hänger upp vårkläderna, annars blir man utan. Näst intill. Regnkläderna på Lindex är slut i hennes storlek, likaså vissa färger av de fodrade vårbyxorna på Kappahl. Och Kappahl öppnade ändå sin butik den 26/2… Fleece ska vi inte prata om, antingen är de slut för säsongen eller så har de inte kommit in än, olika på olika butiker.

- Barista… uppenbarligen det nya inneordet för café.  Det gäller att hänga med.

Lunchen. Något som planerarna på Gränby har missat är att folk vill äta där också… Den gamla hamburger/korv-restaurangen är utbytt mot hamburgerkedja, i och för sig inte den sämsta, men den valdes ändå ganska fort bort när vi nu skulle lyxa lite. Gamla husmansrestaurangen är helt borta. Det närmaste den hittar man en våning upp, och erbjuder pizza eller pasta. Personalen där har dessutom 2 gånger påpekat det opraktiska med att ha vagn eller barnvagn med sig upp…

*mutter*

Gamla caféet finns kvar, men kändes just gammalt. ( i efterhand kan jag säga att de hade varit bätte.)

Så i den nya delen finns Barista. Ett nytt trendigt café med luncher, med utrymme för vagn, ljust, och till och med en barnmeny.

Trodde jag.

Jag och V, snart 2 år, beställer en grekisk paj med sallad och en barnpasta med köttfärssås. Tillsammans med den efterlängtade latten kostade lunchen 170 kr. Lite saftigt konstaterade jag, men jag vet ju faktisktk inte när vi får chansen bara hon och jag nästa gång, och vi skulle ju lyxa.

Jag får en sådan där liten blinkplingdosa och tar mig och V till borden. Hämtar barnstol, hämtar vatten, och kaffet. Sugrören är av vuxenstorlek inser jag, dvs så grova att man ska kunna suga upp kaffeskum med dem, inte sådär lagoma för en liten barnamun att dricka vatten med…

Och så ska jag sätta mig. Jag drar ut stolen och tittar fånigt på den. Är det en barnstol? Drar ut en till, nej de är faktiskt så små konstaterar jag när jag tjuvkikar på bordet bredvid. Nu är jag ju höggravid, så baken är ju lite större än vanligt, men jag kan säga att det var med största tvekan om huruvida den stackars stolen skulle hålla som jag försiktigt satte mig. Och skinkorna vällde över på båda sidorna, faktiskt. Men den höll…

Sedan kom maten. En pajbit men världens minsta lilla sallad jag sett.  En 3-4 ruccolablad, lite durumvete och några sötade russin ( ja de var extra sötade).  Den tallriken var till mig. Den andra tallriken var välfylld med tagliatelle, och med en tydlig klump av upptinad köttfärssås i mitten. En rejäl tallrik. Den var till min dotter. Det var helt klart ingen barnportion, men eftersom min dotter är stor i maten och faktiskt äter mer än mig ibland så lät jag det vara. Visst det var ingen barnportion, men då förklarade det iallafall varför det hade varit dyrt. Det är trots allt skillnad på att betala en barn- och en vuxenportion, eller 2 vuxenportioner.

Jag blir inte mätt av min pajbit. Den var god, jovisst, men när jag beställde den trodde jag ju att det var sallad till, inte bara garnityr… V håller på att bli mätt, hon har ätit dryga hälften av sin portion, så jag tar en bit av hennes pasta. Pastan är överkokt, inte så att det syns, men så att det känns när man stoppar den i munnen. Köttfärssåsen smakar bara tomat.  Om jag inte hade varit gravid, och om jag hade kunnat lämna V vid bordet en lite längre stund utan tillsyn, så hade jag hade definitivt gått till disken och klagat. Nu var det liksom inte värt det, att reta upp mig själv, ställa till en scen och samtidigt riskera att dottern hittar på något bus vid bordet. Tur för dem, för en scen hade det blivit med mitt gravida temperament.

Klart besviken på kvaliten på maten, och på den missvisande barnmenyn vid disken, går vi därifrån. Nästa gång blir det Burgerking eller färdig sallad från Kvantum.

( Latten var dock väldigt god, och resten av dagen var faktiskt näst intill så underbar som en halvdags shoppande med sin snart-2-åring kan bli. )

I morse när jag vaknade var det frost över hela nejden och solen sken från klarblå himmel. Mitt hjärta blev alldeles varmt av den vackra vyn från köksfönstret? Får man bo så här fint? JA, vi får, vi gör det!

På väg till dagmamman ser Dotra och jag en klarröd domherre sittandes på en frostbiten kvist invid ån. Samma tanke kommer igen, så vackert, så lyxigt att få bo så här som vi gör. Dotra tjuter av glädje när hon ser killarna hos dagmamman ( nåja hon tjuter av ilska när jag ska gå sedan men det är en annan sak.) . De går på utflykt och jag promenerar hemåt igen. På vägen hem ser jag två stycken fasaner äta från grannens fågelbord. En stor läcker hanne och hans lilla mö. Jag hinner nästan få fram kameran innan de flyger iväg, en gravid kvinna med foglossningar har lite svårt att röra sig tyst och obemärkt…

Hemma brygger jag en kopp te och packar in mig i en yllefilt på verandan. Frosten är tagen av dagsmejan, solen skiner värmande och jag lyssnar lite på fågelkvittret innan jag ser grannen gå förbi. “Ska du med till bokbussen?” frågar hon. Jag inser att vi bor på landet, för vi har en bokbuss som kommer till byn med jämna mellanrum, helt fantastiskt! “Nästa gång” svarar jag, Just nu har jag det för bra här.

Varm i magen av teet, och varm på kroppen av filtarna somnar jag en liten stund till toner från Loreena McKennitt och talgoxarna.

Och det var bara min förmiddag… Ibland är det enkla det absolut bästa. Aldrig att jag vill byta bort den här dagen.