… och där blev jag bortkopplad mellan två handledare. Efter 65 min i telefonkö.

Sitter i telefonkön hos försäkringskassan. För en månad sedan var jag sjuk, och har hittills skickat in tre blanketter för de dagarna, så att jag ska få någon ersättning de dagarna.

Hittills har jag suttit 50 min i telefonkö och har under tiden, med ett öra och en hand mindre, hunnit göra:

- lagat mat, korvgryta med rotfrukter och macaroner.

- ätit maten.

- matat dotter.

- letat upp relevant info på nätet.

- bråkat med dotter om var stolen ska stå när man äter, och hur man sitter på en stol.

- lekt kurragömma med samma dotter.

- funderat på hur lång tid det borde ta innan det är min tur… JAG VILL INTE VETA HUR MÅNGA NI ÄR SOM JOBBAR, NI ÄR FÖR FÅ!! JAG VILL VETA HUR LÅNG TID DET TAR TILL JAG FÅR HJÄLP.

- funderat minst 20 ggr att slänga telefonen i väggen.

- betalt räkningar.

- försökt att inte somna.

- försökt att byta blöja på Lillklimpen.

- packat upp väskan från dagen.

- packat väska för imorgon. (matlådan får vänta till imorgon bitti.)

- druckit kaffe.

-funderar på att skicka FK en räkning med timpenning som telefonist, till dem… Min tid är dyrbar!!

- blivit väldigt frustrerad och arg.

- tyckt synd om den stackars sate som får mig i sitt öra om en stund!!

I lördags blev vi insnöade, och hela söndagen gick åt till att få bort så mycket som möjligt av snön. Snön räckte upp till fönsterna och var säkert 1,5 m i drivorna. På garagetaket var det uppskattningsvis 1,5 m också.
Idag är vi infrysta. -28 grader, Ena chiifens tåg är helt inställda och andra chiifen beslutade klokt att vi håller ateljén stängd pga av kyla idag och arbetar hemifrån istället. Tur att jag hade tagit hem lite broderier förut så att jag har att syssla med. Då kan man ju jobba hemifrån.

Det är otroligt vackert ute. Men nu är jag faktiskt trött på vinter. Hellre snö och kyla än slask. Men jag vill faktiskt ha björkknoppar, snödroppar, och vårjackan nu istället!
Och inte är jag ensam heller, titta vad jag hittade! Kanske jag skulle prova med jag också. Vad får jag för 100 kubikmeter snö tro?

Som ett steg i det här med ett nyttigare liv har jag skaffat en sådan däringa stegräknare.
Ville se hur mycket jag rör på mig i vanliga fall, och sedan enkelt kunna utmana mig att öka vardagsmotionen.

I manualen står det att en normaldag ska fylla ca 10 000 steg om man vill hålla sig frisk och minska risken för kroniska sjukdomar. Vill man gå ner i vikt kan 12-15 000 steg vara lagom och vill man vara vältränad ska man lägga till 3000 steg eller mer per dag.

De senaste dagarna har jag tagit det ganska lugnt och inte rört mig mer än normalt…
Dag 1: 9 648 (normal vardag)
Dag 2: 7 726 (en vardag med mycket spring ironiskt nog, men jag fick inte på mig räknaren direkt på morgonen utan missade hela morgonritualen och halva förmiddagen.)
Dag 3: 12 248 (en lugn helgdag utan något speciellt.)
Dag 4:10 402 ( hittills men jag kommer inte att göra mer än kanske 200 steg till ikväll…)

Summa: Jag har ganska rörliga dagar. Att komma upp i det hälsosamma 10 000 är inga problem, att komma upp i viktnedgång borde inte vara ett problem. Bara att jaga runt barnen runt huset ett par tre varv.

Så har jag självcensurerat mig. Har tagit bort ett inlägg här på bloggen.

Känns konstigt.

Inlägget handlade om ett beslut jag tagit. Ett beslut om att genom små egna steg gå ner i vikt och ta kontrollen över kropp och självkänsla. Jag skrev det som en kommentar och ett konstaterande att det här behöver jag göra, och så här ska jag göra.

Resultatet blev visst annat. För vips fick jag välmenande tips om bra kurer, fina dieter och hur enkelt det kan vara. Från flera håll.

Jag hade min plan klar, och deklarerade den här. Följden blev upp över öronen på mig och jag sparkade bakut. Jag reagerar så. Säger för många något och pekar åt ett håll så skriker min reptilhjärna “Grupptryck!” och så vill jag bara springa åt andra hållet. 

Så jag tog bort inlägget ur offentligheten innan ännu fler han säga något om hur bra det är att äta frukt istället för godis, eller hur enkelt det är ta en timmes promenad varje dag. Eller hur skönt det är att träna regelbundet.

Det här får mig också att tänka på varför och till vilka jag bloggar.  Kanske att det kommer att ske en ändring i hur jag bloggar i framtiden. Vi får se. Jag ska tänka på saken.

Hur smart är man om man går in på en blogg och blir besviken när det inte har hänt någon uppdatering där sedan sist? Jag menar, om det är sin egna blogg?
Inte så att jag förväntade mig någon kommentar, utan jag blev besviken på att det inte fanns något nytt inlägg… sedan insåg jag att det var MIN blogg jag gått in på. Smart brud det här, kanske sängdags…