Mycket av vårt fokus ligger just nu på snö… Vi är inte alls ensamma om vare sig snön eller fokuset. Men det är mycket snö nu… (Och efter att dessa bilder togs, har det kommit ytterligare ca 15 cm.)

Maken skottar garagetaket. Observera drivan som sträckte sig över hela garagets längd…

Busan har tröttnat på att skotta så hon försöker sopa bort det värsta…Drivan som sträcker sig från Busan och innåt i bilden… den kommer bara delvis från taket, och är precis så hög som den ser ut att vara. Och förutom att den fyller hela gången till entrén, så fyller den även hela terrassen.

Här ser man inte exakt hur hög driva det är eftersom jag står på ett mindre snöberg för att komma åt att fota. Här har vi skottat bort så gott som allt nu, men eftersom det snöar i skrivande stund så lär vi få göra det imorgon igen. Notera även snöbergen som skymtar längst bak i bilden, på baksidan….

Idag har jag gjort 2 härliga saker. Eller, produkten av en massa härliga saker blev två saker, minst.

Jag har stått på en mossbeklädd åkant och kurat under en gran. Jag snodde granris. Jag har blivit mött av Busan och dagmamman när jag skulle hämta Busan, och det resulterade i att vi hann gå till rönnarna vid lekparken innan det blev kolmörkt ute. Där bröt vi rönnkvistar med rönnbärsklasar på. Busan var så glad åt sin rönnbärskvist att hon bar den hela vägen hem och plockade upp varje litet rönnbär som lossnade från kvisten. Jag har stått och klippt små små kvistar av riset och bundit dem till en krans, det luktar kåda och jul i köket. Jag har pimpat den halvtråkiga plastgirlangen med riktigt ris, och rönnkvistar och bundit upp den på terrassen. Jag tog mig tid att låta Busan själv bestämma vad hon ville göra med sin kvist. Efter mycket velande om den skulle bli en del av mammas snygga girlang, planteras i trädgården eller hos grannen så planterade hon den omsorgsfullt i en av våra utekrukor med ljung och tuija. Tyvärr för er var det alldeles för mörkt då för att fota. Tur för mig var det alldeles för mörkt då för att en liten Busan skulle vilja vara ute mera. Lilleman ville nämligen in och både matas och få blöjan bytt.

Så nu sitter det en välkomnande krans på dörren, det glittrar en trygg och välkomnande girlang på terrassen och i en av krukorna vid entrén så sitter det en liten rönnbärskvist för tur och lycka.

Jag hann ta kort på kransen innan jag hämtade Busan. Bild på girlangen, Busans kvist och hela entrén tänkte jag försöka fixa i hyfsat dagsljus imorgon.

Stod i solnedgången och plockade ned tvätt från torkvindan när det slår mig.
Är det inte fantastiskt som vi bor?! Att vi har en tomt med en egen torkvinda att hänga tvätten på. Att vi har päronträd med frukt på att dela med oss av.
Är det inte fantastiskt att vi har två underbara barn, varav den äldsta tydligen inte alls vill sova än…
Är det inte fantastiskt vilka fina vänner vi har.
Är det inte fantastiskt att man kan stå ute och plocka tvätt i solnedgången, i slutet av september, utan att frysa!

Jag hade nog en lätt romantiserad bild av hur det är att bo på landet, och hur det skulle bli att flytta tillbaka från Söderort, men häpna, det mesta stämmer faktiskt!
Det gäller bara att ta sig tid att se det!
Det gäller att unna sig det där andetaget av ren njutning och fånga upp de lyckliga stunderna, känna på dem och helt enkelt ge sig tiden att utforska lyckan i vardagen.

Jag blir lycklig av att plocka ner ren tvätt från strecket.
Jag blir lycklig av att gräva upp rosenstubbar tillsammans med dottern.
Jag blir alldeles varm av lycka när jag ser hur bra vännens helg har varit.
Jag blir lycklig när maken kommer hem, smyger i hallen och viskar Psst så att dotra tjuter av glädje när hon hör att pappa är hemma.
Jag blir lycklig av att kunna knacka på hos grannen och fråga om de vill ha en hink päron.
Ja jag blir lycklig när dottern hittar en daggmask och säger ” titta mamma, söt” istället för “hjälp äckligt!”. (Sedan kom hon på att den var äcklig och jag fick ta bort den från hennes hand…)
Jag blir lycklig av att få arbeta i trädgården. Tror bestämt jag ska göra det mera.

Fast inte ikväll.

Nu ska jag bli lycklig av varmt te med glass och kastanjehonung… För kastanjehonung förstår ni, det är ren lycka på burk det.

Första andra och femtielfte skörden rabarber är plockade. Sammanlagt har vi plockat ca 10 liter svarta vinbär från våra tre buskar, men har ca 1 buske kvar att plocka. Lite svårt att veta exakt, men jag uppskattar det till två halva buskar kvar. Och nu kommer nästa skörd!

I tisdags hittade jag 9 st plommon som gick att ha i pajen. Idag när jag tittade på plommonträdet var helt plötsligt halva trädet moget. Bara att ta fram skördekorgen och börja plocka. Och så mumsigt goda de var!!!
*mumsar ett par plommon*

Och om någon vecka är päronen klara. Träden dignar där också och jag funderar på vilken underbar höst vi ska få med alla skördar.

Det doftar gott i hela huset! Vi har kokat vinbärsgelé ikväll. Egen hemmagjord vinbärsgelé. Den är fortfarande varm så vi får väl se hur mycket gelé det blir, eller om det bara blir saft. Men det gör inget. Nu doftar det underbart. Och vi har kokat gelé ihop! (Blir det saft så får vi väl späda det och dricka det som saft istället då.. vinner gör vi hursom.)
I höst ska jag ta fram de egenhändigt plockade trattkantarellerna, och göra min skavgryta a la mig. Renskav, lagom rökt, tre olika sorters lök, rödvin, en fin oxbuljong, egenplockade enbär, är en del av ingredienserna… Till det en god äkta potatismos gjord av maken, och så vår egna vinbärsgelé!!! Avnjuts med ett gott glas rödvin och med chokladpraliner som efterätt.

Jag längtar till hösten bara jag tänker på det!

Nu är sommarens stora projekt färdigt!! I stort sätt… Ska bara…

De senaste dagarna har vi sagt och menat att det är i stort sett klart, staketet kring poolen. Det är bara ett par småsidor kvar. Nu är det klart, vi ska bara skruva fast…

Idag konstaterade vi glatt och nöjt: NU ÄR det klart, staketet!

staketet ja.

Däremot saknas det gångjärn till ena grinden, och hasparna ska sättas fast på alla tre grindar. Så grindarna är inte klara.

Men staketet är färdigt! Och det firade jag och maken med en varsin kall öl, sittandes i badenbaden på soldäck och bara njuta av synen. Staketet är färdigt.

Det var sju dagar sedan jag skrev något här. Och innan dess var det sju dagar som det hände en massa på också. 14 intensiva dagar. Inga allvarliga jobbiga saker, bara händelserikt.
Jag har haft tankar om att skriva om det här, men varken tid eller lust har infunnit sig.

Vi har haft dop för Oliver. Det var en riktigt bra dag. Oliver Karl Viljam heter han. Karl efter fars farfar och morfar, och efter min morfarsbror. Och Viljam efter min morfar. Vädret var fint, dopet var trevligt och det var mysigt när alla barn fick komma fram när det var dags för vattnet. Både lillgris och storpyre skötte sig i kyrkan, och storpyret hade roligt med alla nya vännerna hemma sedan.
Hemma sken solen och folk satt både ute och inne och hade det allmänt bra. Vi bjöd på tre olika smörgåstårtor som alla var goda på sitt egna sätt. Det var Smörgåstårta ala Peter, italiensk smörgåstårta och kasslertårta.

Podden har semester nu, from dopet, och vi jobbar så sakteliga på staketet kring poolen. Små lugna steg i taget så går det framåt. Det är vårat staket och vi klurar hit och dit och allteftersom hur vi vill ha det. Det är ett projekt som känns som mer än bara ett staket. Det är vårat första gemensamma projekt på tomten. Vi är inte vana att vare sig snickra eller göra så här stora saker tillsammans. Visst märker man ibland att vi tänker olika, eller att tankegången till samma beslut är olika, men det gör inget.  Det är roligt att göra det här tillsammans, och trots att det säkert skulle gå fortare med hjälp av pappas erfarenhet och fler händer är vi fullt nöjda med att göra det själva. Eller nästan själva. Pyret hjälper ju till på sitt speciella sätt och Söstra var här ett par dagar och hjälpte till. Uppskattad bra hjälp.

Tankarna kring gästrummet/blivande lillgrisrum, och gäststugan börjar också strukturera sig i huvudet. Nattamningarna har sina fördelar, ibland poppar det ut smarta tankar, idéer som mognat och plötsligt känns redo. Dagen efter brukar någon möbel flytta sig, eller så hamnar det något nytt på skaffa-listan. Sakta men säkert blir vårat hem ännu bättre, ännu mera oss.

Lillpyret växer och står i, i övermorgon fyller han 4 månader.  Han har börjat hålla upp huvudet riktigt bra, och tränar just nu mest med att vända sig hit och dit. Imorse när han vaknat efter förmiddagsluren så rullade han ner från madrassen mot sänggaveln… Och soffan är inte alls en säker liggplats längre. Han snuttar på händerna och har fattat tycke för sin Snuttefant. På kläder kräver han något mellan 68-74. Betydligt större en syster i samma ålder med andra ord.

Persilja, rabarber och så lite timjan. Goda recept med persilja efterlyses, min planta bara växer och växer… timjan däremot får jag snart skaffa en planta till med, eller två.

Posted by Wordmobi

Vad ska man säga? Äntligen? Eller ” När poletten trillade ner…” ” Var sak har sin tid?”

För några år sedan, en sisådär fem , sex , sju år sedan…Målade jag en hel del dekorationsmålning. Det blev åtminstone tre nyckelskåp, en 4-5 korgar och ett antal smörknivar som dekorerades och gavs bort i present.

Svärmor fick bland annat en garnkorg, som fortfarande står och används vid tevesoffan. När vi är där brukar jag titta påden och förundras över att det faktiskt är jag som har målat den. Den är vacker.

Hemma hos mamma finns det inte minst 3 korgar som alla egentligen är dekorerade svampkorgar, men som enligt ägarinna är för vackra för att ha i skogen, så de används som blomkruka respektive “bara” dekoration. Jag vet inte vad jag ska säga om det. Jag är av den åsikten att det faktiskt inte finns någonting som säger att bruksföremål inte får vara vackra. Man blir glad av vackra saker. Visst är det skoj att de står framme, men vore det inte ännu roligare om de användes till det de var tänkta som? Allmogemåleriet och dekorationsmåleriet handlar ju om att göra bruksföremålen och vardagen lite finare.

Det var ett år som jag var säreldes produktiv med målandet, men av någon anledning som jag glömt bort så slutade jag måla. Ja inte helt, men andra hantverk fick mer fokus och målandet hamnade i skymundan. Färgerna fanns kvar i garderoben men började torka lite. De korgarna som jag hade hemma grundbetsades men fick aldrig sina planerade slingor eller siluetter.

Förra veckan gick jag och letade efter något att förvara trädgårdsredskapen i. Den där lilla handkrattan, uppluckraren och planteringsspaden. I handeln får man välja, en verktygslåda eller en canvaskasse. Någon butik hade avancerade små pallar med inbyggda lådor att ha verktyg och fröpåsar i. Hemma fick jag syn på en av de där halvfärdiga korgarna. Spånet var betsat i grönt men listerna och handtaget helt obehandlade. Jag hade ett vagt minne om att jag inte kunde bestämma mig för vilken färg jag skulle ha och så hade färdigställandet runnit ut i sanden. Nu såg jag framför mig den färdiga korgen. Grön med lite mörkgrön nästan lite jordigt handtag, dekor i gammal allmogestil.  Färglådan letades fram, hade färgerna torkat ut helt eller gick de att använda? Hittade en grön som gick att använda rent funktionsmässigt, men inte riktigt rätt nyans. Hittade några andra användbara byttor.

Så här blev resultatet, jag har byns vackraste redskapsförvaring!

Jag är helt säker på att korgen helt enkelt har bidat sin tid och när rätt funktion infann sig så visades sig också rätt dekor.  Gräsgrön grund med jordbrun patenering, ovanpå det gullvivegula prickar och rosenröda hjärtan. Nu längtar jag till sol och uppehåll så att jag kan gå ut och riktigt använda min redskapskorg!

( Jo jag är lika tokig i korgar som i knivar, jag har en marknadskorg, en picknick-korg, en bälteskorg och en skördekorg också. Ändå är jag sugen på en njurkorg och en korgkurs. )

Nu blommar midsommarblomstern och liljekonvaljerna runt hörnet. Nu hänger tvätten ute på tork. Nu sover Oliver på fårfällen och syrenen doftar på både gård och i hus. Nu är jag sådär oförskämt lycklig och bara njuter av dagen.

Jag passar på medan lillpyret sover att slänga upp några andra foton på barnen som jag tagit under veckan som gått.