Så idag har jag inte bara överlevt första dagen på jobbet. Det gick bra men hirrejissanes vad bra det blir om jag får med mig jobbarhjärnan imorgon. Det känns i huvudet att jag inte jobbat på lääänge.

Första dagen på ett jobb är ju alltid första dagen, och jag kan väl egentligen inte säga något vettigt, om hur det går förrän om en månad eller så. Men det känns bra. Jag är förstås megatrött nu. Det känns att hjärnan fick något nytt att arbeta med, istället för blöjbyten och jollertolkningar skulle den helt plötsligt memorera röklin och sygång. Stundtals gick det riktigt långsamt. Men det är nytt på många sätt. Och då ska det till viss del gå långsamt också. Jag lär mig, jag grunnar och funderar på vad jag gör, och försöker lägga in vad jag gör i ett sammanhang. Jag försöker minnas vad jag gör, hur jag gör. Och då varken ska eller kan det gå fort. Hastighet är heller inte allt. Som ena direktören sa: “man kan inte stressa när man syr, det går inte fortare av det, utan var söm tar sin tid”. Inte för att man ska söla, men det gör jag ju inte heller. Men det är en annan energi, en annan fart i det här arbetet än vad jag är van vid från butikerna. Det är en bättre energi. Det är en inlärningsprocess, och då blir man trött.

Det tar på krafterna att gå i skola, och jag ska minsann gå och sova jättesnart. Men när kroppen har fått in vanan att gå upp först i familjen, att åka buss och allt annat. När kroppen väl har fått in vardagsrutinen så kommer det inte att ta fullt lika mycket energi. Och då kommer det som nu känns riktigt bra, att bli väldigt bra.

(Sedan är praktik alltid tudelat, det är inte bara jag som ska tycka att det är bra och vara nöjd, Direktörerna ska ju vara nöjda med mig också. )

Hon gör skäl för namnet, Busan.

De senaste 2 dagarna har hon:

-Gömt Snutten för att slippa sova middag (men trött var hon, somnade efter 3 min när vi väl hittat snuttenoch hon kunde lägga sig)

- Ritat på teverutan med vaxkritor.

- Fällt upp babysittern till max liggläge, när Lillebus satt i den. ( vilket resulterade i gråt från honom och lite egen tid till Busan, som hon använde till att…)

- Leta reda på en sax ur mammas skrivbord och klippa luggen och mer därtill. ( Bild kommer.)

- Letat fram 2 cd-skivor, och rita med vaxkrita på dem. ( Vaxkritorna ligger överst på bokhyllan, vill nog inte veta hur hon fick tag på dem.)

- Gömt sig femhundrasjuttioelva gånger.

- Smörjt in båda armarna, från axlarna till fingertopparna, i schampo när vi skulle duscha, problemet var att det var innan kläderna hade åkt av…

-”Garnat”, dvs låtsasvirkat, med sitt garn, och dessvärre med mammas virkning.

Men hon har också:

- Lekt doktor och gett både mamma, pappa och sig själv vaccinsprutor så vore det riktiga sprutor så skulle vi se ut som nåldynor. Förberedelse för influensavaccinering kanske?

- Matat Lillebus, med mat han faktiskt skulle ha…

- Tröstat Lillebus och gett honom nappen.

- Bett om att få garna mera.

- Stått i grovköket i en halvtimme, tittandes ut genom fönstret och väntat på pappa.

- påpekat att mamma luktat illa och kommenderat henne ( mig) in i duschen, med orden: Och JAG ska duscha med dig! ( Hur stort det här är förstår man bara om man hört henne gallskrika genom alla andra duschningar med mig.) Och Ja, hon duschade med mig och inte den minsta lilla gnäll utan mest bara skratt.)

- Dragit iväg med mamma till fönstret för att se på månen!

- en storhandlig/helghandling genomförd och uppackad.
-1,25 liter gelé kokad. (andra grytan, blev ungefär lika mycket första gången. Det måste räcka hela vintern.)
-Fotografier till höger och vänster sorterade och uppdelade. (Foton från sommaren som ska till finska släkten och andra.)
-1 diskmaskin körd och en laddad till imorgon.
-1 tvättmaskin körd.
- 1 vardagsrum grovrensat. ( ja alla leksaker är nästan där de ska vara…)
- 2 barn nattade.

Jag tror att jag gjort tillräckligt med nytta idag och tar kväller. Hela dagen har tankarna gått till en vän söderut som har det svårt just nu. Jag känner så med henne och vill hjälpa, men vet inte hur.
*skickar massor med kraft och energi till dig.*
Du vet vem du är och var jag finns om jag behövs.

Åter till vardagen! Så skönt!
Med en familj som min, och ett hem som vårat är det faktiskt bara skönt med vardag. Nu ska vi hitta tillbaka till rutiner, för rutiner är bra. Nu är Podden tillbaka på jobbet, Storpyret tillbaka hos dagmamman och jag kan börja planera dagarna efter lillpyret, och vad för omsorg hemmet vill ha. Tvätt, disk, leksaker överallt… Vi har verkligen haft semester, nu är det tillbaka till att städa för att vi vill ha rent och fint, inte för att det ska komma folk, som kommer för att de har semester och därför antas ha tid. Tillbaka till att hålla ordning, för man mår bra av ordning, inte för att vi måste eftersom vi har semester, och därför antas ha tid.

Vi har haft en underbar semester, missförstå mig inte. Vi har haft det riktigt riktigt bra, näst intill varje dag. Inga måsten, egentligen. Vi har haft folk, och vänner på besök och vi har hälsat på andra. Vi har badat i sjö och i pool, mest pool. Och vi har bra varit, bara vi. Och så har vi skruvat staket, och donat med hemmet. Och unnat oss. Vi har haft det kort och gott riktigt bra.

Men för den delen kan jag väl få tycka att vardagen är lika bra. Visst, podden är på jobbet och inte hemma, storpyret är hos dagmamman och inte hemma. Men hon trivs ju där, har sina vänner där. Och vännerna, poolen, hemmet, familjen, allt finns ju kvar fast semestern är slut. Nu är det bara mera… vardag. Och jag gillar det.